Jag har inte varit människa på ett tag.

Men nu är jag på gång igen, så jag tänkte skriva ett litet inlägg för att hålla bloggen vid liv.

Jag har påbörjat en utredning på psykiatrin, och därav har allt med könsidentitet och vård kring det lagts på is – psyket måste gå först, även om psyket skulle må bra av att få börja prata med någon och komma igång på vägen till T (testosteron), så förstår jag att jag faktiskt behöver bli medicinerad och lugn innan dess, för att faktiskt kunna njuta av det.
Så ”enkelt” är det väl.

Jag har blivit mer accepterad av min familj, pappa skrev t.om ett brev till mig i mitt nya namn!
Vi har adopterat två kattungar från Grekland, och jag har rakat av mig allt hår (på huvudet, din snusk) för första gången – för att hektiskt spara ut det igen, nu har jag lärt mig att jag inte tycker rakat är bekvämt på mig själv. Jag har lärt mig vilka mina riktiga vänner är, och sambons mamma har faktiskt börjat bli mer öppen för hur jag identifierar mig (tack, om du läser det här, din acceptans gör mig glad), och mitt förhållande ser lovande ut, trots lite hinder vi behövt överkomma.
Jag återkommer strax med ett lite roligare inlägg.